Tennis är knappast den lättaste sporten att tillägna tiden med om man
tänker sig ett liv med idrottande som ingrediens. Åkersbergas Maria Strandlund Tomsvik har fattat poängen med att fortsätta sitt aktiva liv inom tennisen för att kunna göra sitt bästa jobb som expertkommentator när världens alla stora turneringar avgörs.Möt Åkersberga Tennisklubbs hittills främsta spelare, Maria Strandlund Tomsvik.
Att använda ordet tennispoet kan vara att ta det hela till det yttersta,
men när det gäller Maria Strandlund Tomsvik och hennes förmåga att
trollbinda tv-tittaren under en tennismatch så tangerar hon i alla fall
något som många andra sportkommentatorer inte är i närheten av; en
självklar förklaring till vad som sker på arenan, samtidigt som hennes
själfulla men likväl lugna inlevelse i matcherna blir poesi för
tittaren. Så, lite av en tennispoet kan vi kalla henne ändå och vi
välkomnar så klart Maria till hennes ursprungsklubbs nya hemsida.
”Tack så mycket för det”.
Åkersberga Tennisklubb. Det var där det började för dig.
”Ja, och jag var och är stolt över att ha tillhört klubben. ÅTK var
välkomnande för alla när jag var ung och för egen del så var idrott en
stor del av mitt liv under ungdomsåren. Jag spelade fotboll i IFK
Österåker, handboll och så tennis, så när jag kom upp i tonåren var jag
mer eller mindre tvungen att välja sport och då var det ganska
självklart att det blev tennisen. Jag hade haft några framgångsrika år
där innan med bland annat en SM-final som tolvåring”.
Men hela skoltiden avverkades i Åkersberga?
”Ja. Jag gick fortfarande i gymnasiet i Röllingby när jag tog mig till
tredje omgången i Franska Öppna och skolan blev självklart lite lidande
av mitt idrottande. Men jag måste säga att jag hade fantastiska lärare
som förstod min situation och mitt skolarbete lades för egen del på en
rimlig nivå, trots otroligt mycket frånvaro. Jag reste ju jättemycket
under den här tiden och mitt minne av ungdomsåren i Åkersberga är att
allt gick att lösa. Och jag är fortfarande ofta i Åkersberga då bland
andra min mamma bor kvar, så julen kommer att firas där”.
Och det gick ju bra för dig också. Satsningen fungerade.
”Ja, jag har läst mig till att jag var 79:a på singel- och 45:a på
dubbelrankingen. Min karriär på touren pågick mellan 1987-1997 och
Sverige hade några framgångsrika tjejer under den tiden. Catarina
Lindqvist, till exempel, gick till semifinal i både Australiska
Mästerskapen och Wimbledon och jag hann också spela under samma period
som Åsa Svensson. Jag vill säga att Sverige hade relativt många tjejer
bland topp-100 på världsrankingen då”.
Apropå Catarina Lindqvist då, blev hon eller var hon någon slags
förebild för dig inom tennisen eller levde hela Sverige kvar i någon
slags kraft efter Björn Borgs framgångar?
”Jag hade ingen förebild då utan gjorde det jag gjorde för att jag
tycker om sport. Förebilder behövs, absolut och jag tror på det, men min
tennis grundade sig inte på någon förebild”.
Sverige hade ju som bekant en helt makalös period inom tennisen, med
Edberg och Wilander som de största stjärnorna. Det var svårt för
killarna att slå sig in i Sverigetoppen. Idag är det annorlunda och man
höjer på ögonbrynen om någon spelare tar sig vidare två eller tre
omgångar i en grand slam.
”Ja, det har förändrats och visst drömmer man om en ny svensk spelare
som kan ta sig långt i turneringar. Robin Söderling hade ju några
fantastiska år med flera finaler i stora sammanhang och det vore
gigantiskt om vi kan få spelare på samma nivå igen”.
Jag gissar att du ramlat över någon text någon gång där du i princip
beskrivits som Sveriges bästa sportkommentator? Det har nämnts att Maria
är bra på det hon gör när hon kommenterar tennis i tv. (”Jag tror att
Martin, 22 uppskattar hennes kunskap. Jag tror att Ulla, 68, gillar
hennes lugn. Ja, jag tror banne mig att Mats, 55, som precis rattat in
Eurosport 2 och vräker ur sig svordomar för att de visar ”någon jävla
damtennismatch” respekterar hennes saklighet.” Utdrag ur Andreas Käcks
krönika om Maria i Aftonbladet i juli 2017).
”Jag blir så himla glad när folk hör av sig när jag jobbar. Jag har
gjort det här (tv-jobbet, reds.anm.) hur länge som helst nu och det
började med att Bengt Grive frågade om jag ville prova
kommentatorsjobbet redan 1997. Han hade blivit tipsad om mig tydligen,
jag fick göra en provsändning och nu är det över 25 år sedan…”
Jag kanske inte talar för precis alla människorna som ser på tv här, men
man känner en trygghet som tittare när du jobbar i sändningarna, plus
att din kunskap går rätt genom tv-rutan.
”Vad glad jag blir när du säger det. Så här…jag tycker så mycket om mitt
jobb och tackar Bengt Grive för att jag en gång fick chansen. Han blev
min mentor och hans kunskaper om hela jobbet som kommentator har varit
ovärderliga för mig”.
Men är det här ditt jobb hela tiden?
”Ja, det är så pass mycket turneringar som Europsport har rättigheterna
till idag, så det är jobb nästan året runt. Det är i december som vi har
det lite lugnare innan touren drar mot Australien i januari”.
Så vilken turnering ser du mest fram emot under en säsong?
”Det där är svårt att svara på. Något högst oväntat kan hända i en
andraomgång i en mindre turnering och jag säger att helheten med jobbet
är det bästa. Det är klart att inför alla Grand Slam-turneringarna finns
det något extra som höjer spänningen och jag blir tagen av nivån på
spelet, dramatiken och konkurrensen i dessa turneringar”.
Av alla matcher du kommenterat, vilken har etsat sig fast hårdast i ditt
minne?
”Det måste väl ändå bli finalen i Wimbledon 2019, när Federer hade
matchbollar mot Djokovic och matchen bara fortsatte till tie-break till
slut, Den matchen hade allt. Det är alltid lättare att komma ihåg nutida
händelser, men jag måste nämna Thomas Johanssons seger i Australien som
ett annat starkt minne”.
Spelar du själv tennis fortfarande?
”Ja det gör jag. Jag vill göra en poäng av att komma ihåg hur svår den
här sporten är när jag kommenterar i tv. Jag vill stå på banan, men
hinner inte med mycket mer än att vara privatlärare. Dessutom har jag
knän som inte håller för hårdare spel”.
Hur ser du på svensk tennis idag?
”Jag var tidigare involverad i förbundet och då hade jag mer koll på hur
siffror med aktiva ser ut, men det jag ser när jag står på banan,
åtminstone i Stockholmsområdet, är att rekryteringen är stark i sporten
idag. Det är bra tryck för att få plats i olika grupper för ungdomar och
även äldre. Jag har varnat för att vi måste bli bättre på att ta hand om
ungdomarna som når 15-17-årsåldern, även om de inte är på väg att nå
elitnivå just då. Det är alldeles för många spelare som slutar med
tennis när de blir 14-15 år och även sett till folkhälsan ur ett större
perspektiv ser jag det som en viktig sak att ta hand om de människor som
väl kommer in i klubbarna”.
Sista frågan. Vilken spelare på touren idag är din favorit? Federer har
slutat så han får inte bli ditt svar.
”Det är Iga Swiatek. Jag imponeras jättemycket av henne och trots sin
unga ålder vågar hon prata om saker som kan vara jobbiga för många. Hon
har dessutom ett bländande spel och en personlighet jag blir imponerad
av”.
Tack Maria för att du ville vara med. Titta in i tennishallen vid
tillfälle när du är i Åkersberga någon gång snart.
”Det vore trevligt. Tack själva”.
